EMG (elektromyografi) är när man med en tunn nål registrerar elektriska aktiviteten i skelettmuskler för att utvärdera nerv- och muskelfunktion. Några frågeställningar som undersöks med EMG är t ex olika typer av nervpåverkan, myopati, motorneuronsjukdom m fl.

Neurografi går till så att man ger elektriska stötar över nerver och registrerar svar från muskler eller nerver. Metoden är bäst i armar och ben, och genomförs ej i thoraxregionen. Vanliga frågeställningar är karpaltunnelsyndrom, ulnarisnervpåverkan i armbåge, polyneuropati, fibularisnervpåverkan mm. Patienter remitterade för neurografi har vanligen symtom såsom domningar, stickningar och ibland svaghet.

Nerv- och muskel-ultraljud ger bra diagnostisk patientnytta som komplement till neurografi och EMG. Fördelar med nervultraljud jämfört med neurografi och EMG är bl a att det är smärtfritt, kan detektera nervpåverkan proximalt i extremiteter och att man ibland också kan se vad som trycker på en nerv. Då undersökningen är strukturell och inte mäter funktion har den dock nackdelen att nerverna kan se normala ut trots gravt nedsatt funktion. Några vanliga frågeställningar som kan undersökas med nervultraljud är traumatiska nervskador, fokala neuropatier, inflammatoriska neuropatier, ALS och myopatier mm.

EEG (electroencefalogram) registrerar hjärnans elektriska aktivitet genom applicering av elektroder på skallen. EEG används i klinisk rutin främst inom epilepsidiagnostik. Sömnundersökningar såsom MSLT och PSG innehåller också EEG-registreringar.

SEP (somatosensory evoked potential) diagnosticerar sensorisk nervpåverkan i centrala nervsystemet. Elektriska stötar ges över perifera nerver (medianus- och tibialis-nerverna) och elektroder applicerade på huvudet registrerar kortikala svar. Sensorisk påverkan i CNS kan vara betingade av t ex tumörer, myelin, MS mm.

RR-intervall och SSR (sympathetic skin response) är exempel på tester av det autonoma nervsystemet. I korthet undersöks RR-intervall genom att ett EKG tas och RR-intervallet i vila och djupandning noteras. Vid SSR ska patienten överraskas med någon typ av stimuli (vanligen elstöt eller ljud) och elektrisk ledningsförmåga i handflatan förändras då inom 1-2 s pga svettreaktion.
RR-intervall testar främst parasympaticus och SSR främst sympaticus.